Fredsprocessen

Efter drygt sex veckor på PI, upplever jag att jag fått en bättre förståelse av vad fredsprocessen i Myanmar går ut på och vilka steg i processen som är de mest väsentliga. Historien till dagens situation skrev jag om tidigare (här) och jag tänkte att en fortsättning på detta kanske skulle vara på sin plats såhär halvvägs i min praktikperiod.

I dagsläget förs diskussioner kring det nationella vapenstilleståndsavtalet. Syftet med det nationella vapenstilleståndsavtalet är att 1) få ett slut på de beväpnade konflikter som rasat i landet mellan regeringsmakten och de olika etniska minoritetsarméerna i decennier och 2) bereda vägen för politiska dialoger gällande landets styrelsesätt och de etniska minoriteternas del i detta. Diskussionerna kring vapenstilleståndsavtalet går sakta framåt; målet var att det skulle skrivas under i oktober, men eftersom förhandlingarna för tillfället står och stampar på stället hoppas man nu på ett underskrivningstillfälle före årets slut.

Förhandlingar kring nationella vapenstilleståndsavtalet (bild lånad från Myanmar International Television).

När vapenstilleståndsavtalet väl skrivits under kommer de politiska dialogerna inledas inom 90 dagar. Förhandlingarna kring vapenstilleståndsavtalet sköts i huvudsak av den nuvarande regeringens representant Union Peace Working Committee samt av National Ceasefire Coordination Team (NCCT) vilket är ett organ som representerar 16 av de etniska minoritetsarméerna. Då man kommit till läget för inledande av de politiska dialogerna kommer parternas antal vara större och förhandlingar kommer att föras både på nationell och regional nivå. Huvudgrupperna (stakeholders) i dialogerna kommer att vara regeringsmakten, de olika etniska minoritetsarméerna samt politiska partier. Alla dessa grupperingar kommer att ha ett komplext system av hjälpande organisationer som kommer att förse dialogparterna med information och kunskap om de olika problemställningarna samt även ge bakgrundsinformation till det som kommer att diskuteras.

Vad är då PI:s roll i det hela? PI är en rätt ny organisations, vars uppgift bl.a. är att producera material till den infobank (common space) som kommer att förse de politiska dialogerna med bakgrundmaterial. PI består av arbetstagare från många olika etniska minoriteter och har på så sätt ett brett kontaktnät som kan utnyttjas för att införskaffa information. Ett av PI:s mål är att kartlägga de olika stakeholders förståelse av problemställningar samt deras ståndpunkter i olika frågeställningar. De politiska dialogerna kommer att ske inom fem huvuddiskussionsgrupper:  1) Federalism and Decentralisation, 2) Constitution, 3) Security Sector Reform, 4) Economic Reform och 5) Land Reform. Dessa fem områden täcker till stor del de problemställningar och områden där det finns stora skillnader i de olika stakeholders ståndpunkter. PI har arbetstagare som forskar/tar fram information kring specifika problemställningar inom dessa olika delområden. Genom att producera korta skrivelser kring en viss frågeställning hoppas man kunna ge de som deltar i själva politiska dialogen ett effektivt sätt att få en bred kunskap kring problemfrågor på en relativt kort tid.

Fredsprocessen i Myanmar är endast i startgroparna, men det finns en plan för hur man skall kunna nå det demokratiska samhället man strävar efter. Man ser framåt med en försiktig positiv inställning, men är samtidigt medveten om att det fortfarande ligger mycket arbete framför en.

Sköna söndag

Söndagar inleds oftast med gudstjänst kl 10. Jag har hittat en församling som jag trivs väldig bra i. Till en början gick jag till Chiang Mai Community Church som har sina engelskspråkiga gudstjänster halv fem på eftermiddagen, men efter att varit och checkat in Chiangmai Christian Fellowship så bytte jag ställe. Denna församling känns väldig genuin; gudstjänsterna är varma, musiken välvald och undervisningen håller mycket hög nivå. Så om någon i något skede råkar befinna sig i Chiang Mai under en söndag så rekommenderar jag ett besök på Chiangmai Christian Fellowship (http://www.thaiconnections.org).

Att gå på morgongudstjänst har även den fördelen att man har mer eller mindre hela dagen kvar ännu efter gudstjänsten och har möjlighet att gör vad som råkar falla sig in. Jag har varit sugen på att fara och simma ett bra tag så idag gjorde jag slag i saken och begav mig till ett stort sportkomplex som jag hade fått för mig att låg nära mig. Efter mycket sökande på nätet hittade jag äntligen adressen och fick konstatera att det nog ändå var drygt 5 km till stället. Men som sagt, jag hade ju hela eftermiddagen på mig så efter lunchen traskade jag iväg åt rätt håll. Och inte tog det nu allt för länge att ta sig dit, jag hoppade på en songthaew (rödbil) och tog mig den återstående biten fram till fots.

700 Years Stadium. Detta sportkomplex byggdes inför SEA Games som hölls i Chiang Mai i början av 1990-talet. Idag är området öppet för allmänheten och man kan utöva diverse sporter till en billig peng. Bland annat finns det en utomhuspool med olympiska mått och det var i denna pool jag tillbringade några timmar nu på eftermiddagen. 

Jag hade förväntat mig mycket folk, men det var väldigt lugnt vilket passade mig utmärkt! 33°C, stålande solsken och svalkande vatten inom ett skutts räckhåll. Ett alldeles utmärkt sätt att tillbringa en söndagseftermiddag :)

Lördagsäventyr

Telefonen ringen på tidig fredagskväll. Merja kollar helgplaner: "Kommer du med på utforskningstur  utanför staden imorgon?" Jajja, klart jag gör! Sagt och gjort, strax efter 9 i morse blev jag upplockad av Wildes och vi begav oss mot nordöst från Chiang Mai.

Planen för dagen var inte huggen i sten; att ta oss till några specifika ställen var planerat, men sen följde vi den utvalda vägen och gjorde utforskningar av det som råkade komma i vår väg. Ett väldigt bra sätt att upptäcka nya ställen! :)

Det som var planerat var att åka till de varma källorna som finns i dessa trakter. Första stoppet gjordes vid en av dessa platser. Vi hade utrustat oss med badkläder ifall det skulle finnas möjlighet att ta ett bad i någon av dessa källor, men vi backade snabbt när vi konstaterade att källorna var såpass varma att man kunde koka ägg i dem!

En kvinna tar upp en säck med antingen ägg eller bambuskott som legat och kokat i vattnet.

Denna stackars krabba hade nog valt helt fel väg. (Den var mera kokt än vad det ser ut på bilden.)

På ett ställe hade det heta vattnet letts ned i en bäck och blandats med lite kallare vatten. Här passade vi på att ta ett varmt fotbad.

Man behöver helt uppenbart inte ta sig allt för långt från Chiang Mai för att plötsligt befinna sig helt ute på landsbygden. Omgivningen kring de varma källorna dominerades av risfält. Det är inte lång tid mera före dessa fält kan skördas.

Nästa planerade stopp var vid en större grotta. På vägen passerade vi (enligt kartan) några sjöar; en av dessa bestämde vi oss för att utforska.

Denna sjö visade sig vara konstgjord och byggd med tanke på vattenkraft. Någon vattenkraft lär man dock inte kunna utnyttja detta år; vattnet låg väldigt lågt (3 m lägre än vanligt med tanke på märkena vid stranden). Rätt vackert var det ändå med bergen i bakgrunden.

Pilvi och Pekka passade på att testa fiskelyckan. Ingen tur denna gång, trots flera stora plask i närheten.

Efter en stund i det stekande solen vid sjön åkte vi vidare till Muang On Cave. Grottan låg vid en plats där det lär finnas hår av Buddha. En buddhistisk helig plats med andra ord.

Naga stairs. Draktrapporna upp till buddhistiska ställen fascinerar mig lika mycket varje gång. Måste vara enormt arbete att konstruera dessa trappor.

Själva grottan ligger djupt inne i berget (ca 30 meter neråt) och var verkligen en cool plats.

Påväg nerför första trappan. Jepp, det var brant, trångt och inget för den som lider av svindel.

Synen som mötte oss nere i grottan var otrolig. Stora salar med häftiga stenformationer både i taket och på marken.

I och med att grottan har någon viktig betydelse för buddhister så fanns det små ställen för tillbedjan lite här och där i grottsystemet. Denna sten fanns längst ner i grottan. Hur den formats på detta sätt förblev ett mysterium. Någon som skulle ha en bra förklaring?

Ett litet klipp inifrån grottan.

Vägen tillbaka upp till marknivå.

Väl tillbaka ute i dagsljuset gick det en trappa uppåt berget. Det fanns egentligen ingen skyltning som skulle ha berättat vart trapporna ledde (eller så var det det som stod på thai :P ) så nyfikenheten tog över och jag och Merja begav oss uppåt. 

Och nog var det en stigning som hette duga. Trapporna tog ju aldrig slut! Men i och med att vi inte visste hur långt det var kvar och möjligheten fanns ju att det bara var runt nästa sväng, så trampade vi på. Många hundra trappsteg senare kom vi äntligen upp; andfådda, högröda i ansiktet och med inte allt för torra skjortor ;)

Där uppe fanns ärligt talat inte vidare mycket att se. Några små buddhastatyer och en sånär buddhistisk pelare som jag fortfarande inte lärt mig namnet på.

Men utsikten var det verkligen inget fel på!

Långt nedanför oss såg vi två "pelare" som var misstänkt likt två gejsrar. I och med att det lär finnas ett ställe där vattnet slungas flera meter upp i luften i det området vi var vid så tog vi oss ner till resten av gänget igen och tog sikte på de två "pelarna".

Och nog hittad vi rätt alltid: San Kamphaeng Hot Springs. Området runt de två gejsrarna var väldigt vackert och helt uppenbart ett populärt ställe för människor att komma och umgås vid. 

Bland annat denna familj satt med fötterna i det varma vattnet. Efter att jag satt mitt emot dem, så skulle barnen absolut fotograferas denna farang (första gången detta hänt i detta land). Och tar de foto på mig så har jag väl rätt att ta foto på dem också. Glada var de i alla fall :)

Även på detta ställe var vattnet alltså så hett att man kunde koka ägg i det. Det fanns två "bassänger" dit man hade lett vattnet från gejsrarna och dessa bassänger var enkom till för äggkokning. Klart vi måste testa på det!

Tillagningsinstruktioner.

Vårt slutresultat blev dock inte vidare lyckat. Detta är 10-minuters ägg. Misstänker att det behövs åtminstone det dubbla för att ägget inte skall rinna mellan fingrarna på en.

Ännu en lyckad dag! Thailand bjuder verkligen på varierande upplevelser.

InterNations

Hur gör man för att träffa nytt folk en fredagskväll? Jo, man tar sig till Holiday Inn och deltar i den Octoberfest som ordnas där. 

Några dagar efter att jag anlänt till Thailand blev jag medlem på en internetsida som heter InterNations. Detta är ett forum för personer som lever utanför sitt hemland (expats) och poängen är att man denna väg kan få kontakt med personer som är i samma situation som en själv (alltså "främling" i nytt land och ny kultur). InterNations finns i hela världen och även här i Chiang Mai finns det en skild grupp där det diskuteras Chiang Mai-saker. Det var via denna sida jag fick nys om att det ordnades en Octoberfest för medlemmar i InterNation. Eftersom jag är sugen på att träffa nytt folk så såg jag till att dyka upp på Holiday Inn vid utsatt tidpunkt.

Det visades att festen inte endast var för InterNations-medlemmar utan att vem som helst kunde delta. Detta var smått förvirrande i och med att det pga. det stora deltagarantalet var svårt att veta vem som hörde till InterNations gruppen, men jag hittade det rätta bordet efter ett tag (före det hade jag hamnar i ett bord med andra deltagare).

Kvällen blev riktigt trevlig, med nya bekantskaper, hög musik och god mat. Att få hugga in på västerländsk mat, potatis (!), var rätt trevlig som omväxling.

InterNations-gruppen var verkligen internationell! Under kvällen talade jag med människor från Canada, Australien, Sverige, England, Holland, Bangladesh, Amerika... Alla var mycket pratglada och diskussionerna gick heta runt bordet. 

Det roliga var att deltagarna var i alla möjliga åldrar och alla befann sig i Chiang Mai av olika orsaker. Vissa var på en längre turistresa, andra hade valt att leva pensionärsliv här. En var på utbytesstudier och en gjorde en del av sin läkarpraktik på ett sjukhus i staden.

Chiang Mai gruppen lär inte vara lika aktiv som många grupper i andra delar av världen, men träffar och evenemang ordnas i alla fall lite nu som då. Om det dyker upp ett annat evenemang under min tid här så lär jag absolut joina :)

Att verkligen förstå...

I väst blir vi dag efter dag försedda med bilder från andra delar av världen. Ofta är dessa bilder mindre trevliga; det rapporteras om fattigdom, epidemier och krig än i det landet och än på den platsen. Hur mycket av detta förstår vi egentligen, på riktigt? Väldigt lite vågar jag påstå.

Min arbetsplats här i Thailand är ett institut som aktivt arbetar för att föra en fredsprocess framåt. Att hjälpa ett land att uppnå det som dess invånare längtat efter i över 60 år; fred. Jag har under den dryga månaden jag varit här läst om den politiska processen om den nuvarande situationen i Myanmar, men även en del om bakgrunden, historien till den situation landet står i idag. Ändå är det som om det hela inte riktigt fått grepp om mig. Texterna jag läst har endast varit många i mängden och det mesta har haft en ren politisk anknytning och inte påverkat mig vidare djupgående.

Människorna jag har runt mig varje dag kommer alla från någon etnisk minoritet i Myanmar; på PI finns personer från minoriteterna Shan, Karen, Karenni, Mon... Många har själva eller har familjemedlemmar som har en anknytning till de många etniska arméer som i tiotals år kämpat för sina rättigheter i ett land som varit styrt av en våldsam militärregim. Alla har de en personlig koppling till landet de nu hoppas att inom en snar framtid skall kunna lägga ner vapnen och kallas demokrati. Ändå är det endast i politiska, strategiska och tekniska termer som jag hört landets historia, bakgrund och nuvarande situation diskuteras. Ända tills idag.

Mitt emot mig på arbetet sitter en ung kvinna som jag blivit vän med. I samma rum sitter även två män, en äldre respekterad man och en yngre man som för några dagar sedan åkt iväg för en tremånaders militärutbildning i sin egen etniska minoritets armé. Under arbetsdagens lopp utbyts en hel del prat mellan oss tre som är kvar, tankar vädras och det skojas rätt friskt ibland. Denna eftermiddag var det dock rätt tyst i rummet; mannen var i någon annan del av huset, min väninna jobbade på med sitt och jag hade ett rätt bra flyt på med mitt läsande och skrivande. Jag vet inte riktigt hur diskussionen kom igång, men den sista timmen av arbetsdagen fick jag en aha-upplevelse som gav mig en inblick i vad detta land jag läser om egentligen gått igenom.

Att från en människa, som man lärt känna personligen, få höra om hur barndomen präglades av stridigheter mellan den egna etniska gruppen och den dåvarande burmesiska regimen, skingrar den anonyma dimma som legat över allt det jag läst om de senaste veckorna:

   En familj tvingas fly undan en fientlig regim, efter att ha slagit sig ner på nytt ställe meddelar grannlandet att området inte hör till Burma och att familjen inte får bosätta sig där, flykten tas upp igen, familjen slår sig ner på nytt ställe och samma procedur upprepas.

   En flicka blir sänd till sin farbror i de inre delarna av Burma för att där framträda som denna farbroderns dotter. Detta av en enda orsak; flickans biologiska far är aktiv inom den egna etniska gruppens armé, en armé som ligger i strid med den burmesiska regimen. Att stanna kvar hos den egna familjen är för farligt.

   En flicka och hennes äldre bror reser från gränstrakten inåt landet tillsammans med en person som arbetar med att föra varor till och från gränstrakterna. De stannar i en stad på vägen och bor i huset där denna "handelsman" har sitt hem. Under tiden i huset kommer den burmesiska militären till staden med ett enda syfte, att söka upp personer som kan användas som arbetskraft och levande sköldar i de pågående striderna. Huset där flickan och brodern tillfälligt bor pekas ut som ett ställe där en "förrädare" bor. Brodern anses vara tillräckligt vuxen för att kunna utnyttjas i militärens syften, dock lyckas mutor förhindra tvångsrekryteringen.

   Samma resa från gränstrakterna inåt landet; denna del av resan går med tåg. Ett tåg som är fullproppat med människor, fisk och frukt. Stanken är hemsk, sätena fulla med ohyra och det är så trångt att brodern hamnar sitta på tågets tak. Än en gång kommer den burmesiska militären och brodern tar sig snabbt ner från taket och in i tågvagnarna för att där kunna ge intrycket att vara yngre än vad han egentligen är och på så sätt undvika ännu en tvångsrekrytering. Detta lyckas även denna gång. Flicka kan ännu 10 år senare känna stanken från vagnarna; den frukt hon delat vagn med klarar hon inte av att äta idag.

Att få höra en människa berätta om sina egna upplevelser och erfarenheter från en tid och en värld som jag omöjligt kan föreställa mig, än mindre förstå, påverkar mig starkt. Att detta dessutom görs relativt lättsamt, får mig att fundera ännu mera. Är detta verkligen såpass vardagligt för dessa människor som jag arbetar med, att händelser som dessa kan berättas med en klackspark? 

Jag är medveten om att eftermiddagens diskussion endast gav en synvinkel på det som pågått och till viss del ännu idag pågår i Myanmar. Berättelsen är endast en av många, men den berättelsen jag fick ta del av var äkta och berättad av en person som själv varit på plats. En berättelse upplevd av en människa som vid tidpunkten endast var ett barn. Samma människa sitter i dag rakt framför mig och har på eget bevåg sökt sig till PI för att ha möjlighet att lära sig om och arbeta med den process som förhoppningsvis skall leda till fred och försoning i ett land som är sönderbrutet på alla tänkbara sätt.

Ibland får man en lite glimt av verkligheten och hamnar i en ställning då man verkligen förstår...

Mat

Tänkte ge er ett lite "matbildsmaraton" :) I och med att jag inte har några kokmöjligheter i mitt rum, så äter jag ute varje dag. Jag har när jag kommit ihåg det knäppt bilder på det som funnits på talriken framför mig.

Huvudfödan här i Thailand är ris. Vad som äts tillsammans med detta kan varieras, men oftast är det någon sort kombination av grönsaker och/eller kött (oftast kyckling eller nöt). Även nudlar i olika former äts ofta.

Pah Ruom (eller nåt åt det hållet); grönsaks-kyckling wook, typ.

Khao Phat Kai = Fried rice, med kyckling och ägg.

Khao Phat Ham.

Ingen aning? Men någon typ av groddar. Ingen vidare höjdare, rätt smaklöst.

Kål-kyckling wook.

Stekta nudlar med... någonting. Slemmigt ;)

Detta har jag verkligen ingen aning om vad det var för något. Under det högst upp fanns det ett stekt ägg. Detta är absolut det starkaste jag hittills ätit, munnen brann ett bra tag efter avslutad måltid. Ett bra tips för att bli av med den brännande känslan är att äta socker. Att dricka vatten har jag fått höra (och märkt) att inte är någon bra idé överhuvudtaget, vätskan för bara det starka till delar av munnen där det eventuellt inte fått fäste ännu. Bara som tips :)

Här är en av gångerna då jag inte hoksat att ta fram kameran före jag började äta. Men lite smått ser man ju vad det är för något. Vegetariskt om jag kommer ihåg rätt.

Papaya-sallad. Papayan är det där som ser ut som kål; frukten används till salladen då den ännu är grön. Denna rätt är normalt mycket stark och luktar otroligt illa. Pakao som beställde in detta en gång såg dock till att kocken minskade på salladens hetta samt skippade den ingrediensen som ger salladen lukten (någon fiskolja?).

Jaa, minns bara att denna hade väldig många smaker.

Största portionen hittills. Normalt är mängden mat anpassad för en vanlig hunger. Denna portion (ris kom på skild tallrik) var dock mycket välkommen efter flera timmars promenerande i stekande solsken i the Old City.

Kyckling-nudelsoppa. Skeden används bara till skyn, resten äts med pinnar. Jag börjar ha fått lite kläm på det nu :D

Detta är inte thailändskt utan burmesiskt. Lunch i Mae Sai. På kontoret äter vi ju alltid lunch tillsammans och även där är det burmesiskt som gäller. Där har jag tyvärr inte tagit några foton... Men  jag kan säga att maten på PI är väldigt bra (mycket bättre både till utseende och smaken jämfört med ovanstående bild).

Så detta var lite bilder på diverse måltider. I Chiang Mai centrum finns det ett väldigt stort utbud av restauranger av olika typer. Jag har hittills hållit mig främst till de thailändska, men ett indiskt ställe var jag faktiskt också till i söndags. Sen finns det så klart väldigt många olika typer av västerländska restauranger, dessa har jag med flit hållit mig borta från än så länge :)

Gällande priser så är det väldigt varierande: På mitt stamställe nära där jag bor betalar jag ca 35 baht per måltid (≈ 85 cent). Bild 1, 2, 5 och 7 är från det stället som ägs och drivs av en familj. Maten görs i ett utomhuskök. När man äter inne i centrum där turister rör sig stiger priset genast med åtminstone det tredubbla. Fortfarande inte dyrt i finländsk jämförelse, så att "vara tvungen" att äta ute varje dag är mycket väl ekonomiskt överlevnadsbart i denna del av världen :)

Bua Tong Waterfall

Idag har jag bestigit ett vattenfall. Jepp ni läste rätt, att klättra uppför ett vattenfall är fullt möjligt :D

Jag och familjen Wilde (den finska familjen jag blivit bekant med) tog oss en dagstur till Bua Tong Waterfall som ligger ca 1 h biltur norr om Chiang Mai.

Vattnet kommer från en källa strax ovanför fallet och rinner ner över kalksten. Kalkstenen har formats av det forsande vattnet och bildat naturliga trappsteg. Detta innebär att man bokstavligen kan klättra upp längs vattenfallet. Att vattnet dessutom hela tiden rör på sig har lett till att kalkstenen hålls fri från besvärliga växter och inte är det minsta hal att gå på. Säker klättring med andra ord :)

Själva vattenfallet faller i tre steg. Till varje fall kan man ta sig på torr mark längs en skogsstig. Men det går även bra att ta sig upp och ner mitt i själva fallet.

Här påväg upp för det andra steget.

Pilvi i färd med att ta sig upp på ett av de brantare ställena.

Familjen Wilde påväg neråt i vattenfallets största steg.

Behöver jag säga att man blev rätt blöt? ;)

Men vattnet var överraskande varmt, så lite väta var inget att vara rädd för!

Forsande vatten på ett av de plattare ställena mellan de tre fallen.

Neråt mot sista fallet.

Sista fallet. Här klättrade vi inte rakt upp ;) 

Passade istället på att ta en ordentlig dusch :D

Mina kompanjoner denna dag; Pekka, Heini, Pilvi och Merja.

Kiitos kun pyysitte minut mukaan retkelle! :D Oli todella kiva päivä!