Visar inlägg med etikett Fredsprocess. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fredsprocess. Visa alla inlägg

torsdag 4 december 2014

Sista dagen på PI

Den senaste veckan har det varit en massa "sista-gången"-händelser. Idag var det dags att ta farväl av Pyidaungsu Institute; min arbetsplats de senaste tre månaderna.

Under min tid på PI har jag varit en av alla "researchers" som finns på institutet. Den första månaden ägnade jag åt att läsa en massor och försöka få en uppfattning om situationen och fredsprocessen i Myanmar. De två andra månaderna har jag suttit och gjort efterforskningar kring hur etniska minoriteter kan tas i beaktande i beslutsfattande och hur man kan garantera dessa folkgruppers möjlighet att ha representation i ett lands styrande organ och effektivt kunna göra sin röst hörd i politiska sammanhang. I min forskning har jag även undersökt federalism som styrelsesätt och analyserat dess möjligheter att fungera som ett verktyg för att kunna garantera de etniska minoriteternas möjlighet att ta del i beslutsfattandet både på en nationell och en regional/lokal nivå. Arbetsprocessen har varit intressant, frustrerande, utmanande och väldigt lärorik. Detta är faktiskt första gången som jag på riktigt jobbar på engelska och skriver en längre akademisk text på detta språk. Detta har inte varit det lättaste alla gånger, men jag är faktiskt förvånad över hur smidigt det i slutändan har gått. Väldigt bra övning!

Min forskning fick jag klar i slutet av förra veckan och idag var det dags för mig att presentera två månaders arbete. Folket på PI har (av någon orsak) sett fram emot min presentation redan en längre tid, så idag satt mer eller mindre alla och väntade på att jag skulle börja redan 10 minuter före utsatt tid. Ingen press alls ;) Presentationen gick riktigt bra; jag kände mig väl förberedd och var faktiskt inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Mitt föreläsande runt om i Österbotten de senaste åren har helt uppenbart givit en viss erfarenhet som jag kan plocka fram oberoende av om vad och på vilket språk jag skall tala.
När det gäller mig så är viftande händer ett gott tecken och innebär att det är full fart på presentationen ;)

Efter presentationen satt vi och diskuterade diverse frågor kring etniska minoriteter. Bl.a. reflekterade vi över den "dubbelidentitet" som personer som hör till en minoritet kan uppleva sig ha. Intressant för mig som finlandssvensk att få bekräftat att "dubbelidentitet" är något världsomspännande och något som alla minoriteter (i alla fall minoriteter i Myanmar) kan relatera till.

Efter slutförd presentation och diskussion blev jag officiellt avtackad med en present och ett kort där alla skrivit en personlig hälsning till mig. Väldigt fint sätt att bli avtacka på! På bilder Uncle Khuensai, VD på PI.

Dagen fortsatte sedan på vanligt sätt med lunch....
... och december månads Staff Meeting.

I slutet av arbetsdagen städade jag undan allt det material som jag samlat på mig under dessa månader. Dagen avslutades med en avskedsfest för mig som bl.a. PK fixat.
 Här i köket i full färd med förberedelserna.

Förutom att städa undan mina grejer såg jag till att under dagen knäppa lite bilder här och där på kontoret och vissa bilder fastnade jag även själv på. Här tillsammans med mina tjejkompisar. Majoriteten av PI:s personal är män, men det finns även några kvinnor. Dessa tre, PK, Pakao och Theh Mar, är de tre jag haft mest att göra med (både på arbetet och på fritiden) under min tid i Chiang Mai.

Den största delen av PI-personalen fick jag möjlighet att säga hejdå till under dagens lopp. Imorgon åker några av oss på en gemensam dagstur till en Kachin by för att se hur kungens födelsedag firas på  ett traditionellt sätt.

En dag kvar i Chiang Mai.

torsdag 30 oktober 2014

Fredsprocessen

Efter drygt sex veckor på PI, upplever jag att jag fått en bättre förståelse av vad fredsprocessen i Myanmar går ut på och vilka steg i processen som är de mest väsentliga. Historien till dagens situation skrev jag om tidigare (här) och jag tänkte att en fortsättning på detta kanske skulle vara på sin plats såhär halvvägs i min praktikperiod.

I dagsläget förs diskussioner kring det nationella vapenstilleståndsavtalet. Syftet med det nationella vapenstilleståndsavtalet är att 1) få ett slut på de beväpnade konflikter som rasat i landet mellan regeringsmakten och de olika etniska minoritetsarméerna i decennier och 2) bereda vägen för politiska dialoger gällande landets styrelsesätt och de etniska minoriteternas del i detta. Diskussionerna kring vapenstilleståndsavtalet går sakta framåt; målet var att det skulle skrivas under i oktober, men eftersom förhandlingarna för tillfället står och stampar på stället hoppas man nu på ett underskrivningstillfälle före årets slut.

Förhandlingar kring nationella vapenstilleståndsavtalet (bild lånad från Myanmar International Television).
När vapenstilleståndsavtalet väl skrivits under kommer de politiska dialogerna inledas inom 90 dagar. Förhandlingarna kring vapenstilleståndsavtalet sköts i huvudsak av den nuvarande regeringens representant Union Peace Working Committee samt av National Ceasefire Coordination Team (NCCT) vilket är ett organ som representerar 16 av de etniska minoritetsarméerna. Då man kommit till läget för inledande av de politiska dialogerna kommer parternas antal vara större och förhandlingar kommer att föras både på nationell och regional nivå. Huvudgrupperna (stakeholders) i dialogerna kommer att vara regeringsmakten, de olika etniska minoritetsarméerna samt politiska partier. Alla dessa grupperingar kommer att ha ett komplext system av hjälpande organisationer som kommer att förse dialogparterna med information och kunskap om de olika problemställningarna samt även ge bakgrundsinformation till det som kommer att diskuteras.

Vad är då PI:s roll i det hela? PI är en rätt ny organisations, vars uppgift bl.a. är att producera material till den infobank (common space) som kommer att förse de politiska dialogerna med bakgrundmaterial. PI består av arbetstagare från många olika etniska minoriteter och har på så sätt ett brett kontaktnät som kan utnyttjas för att införskaffa information. Ett av PI:s mål är att kartlägga de olika stakeholders förståelse av problemställningar samt deras ståndpunkter i olika frågeställningar. De politiska dialogerna kommer att ske inom fem huvuddiskussionsgrupper:  1) Federalism and Decentralisation, 2) Constitution, 3) Security Sector Reform, 4) Economic Reform och 5) Land Reform. Dessa fem områden täcker till stor del de problemställningar och områden där det finns stora skillnader i de olika stakeholders ståndpunkter. PI har arbetstagare som forskar/tar fram information kring specifika problemställningar inom dessa olika delområden. Genom att producera korta skrivelser kring en viss frågeställning hoppas man kunna ge de som deltar i själva politiska dialogen ett effektivt sätt att få en bred kunskap kring problemfrågor på en relativt kort tid.

Fredsprocessen i Myanmar är endast i startgroparna, men det finns en plan för hur man skall kunna nå det demokratiska samhället man strävar efter. Man ser framåt med en försiktig positiv inställning, men är samtidigt medveten om att det fortfarande ligger mycket arbete framför en.

torsdag 2 oktober 2014

Myanmar, förr och idag

Myanmar (f.d. Burma) är ett av alla länder i vår värld där det pågår beväpnade konflikter. Trots detta läser man inte ofta om situationen i just Myanmar. I alla fall jag hade ingen större kunskap om vad som pågick i landet före jag aktivt började söka information. Under denna höst har jag förmånen att få bekanta mig med det komplexa läget i detta land och få en inblick i den fredsprocess som sakta men säkert banar sig väg i landets politiska rum.

Bilden är lånad från Wikipedia.
Huvudbefolkningen i Myanmar är burmeser. 32 % av landets befolkning är dock icke-burmeser utan tillhör någon etnisk minoritet. De etniska minoriteterna kan delas in i 8 huvudgrupper (Kachin, Kayah, Kayin, Chin, Mon, Bamar, Rakhine, Shan). Dessa huvudgrupper består sedan i sin tur av flera enskilda minoriteter. Allt som allt består landet Myanmar av över 100 olika etniska minoriteter med egen kultur och eget språk.

Burma var en brittisk koloni som blev självständig 1948. Under det brittiska styret särbehandlades vissa etniska minoriteter och fick av denna orsak höga poster inom förvaltning och militär. Ända sedan självständigheten har det pågått konflikter mellan de olika etniska minoriteterna där orsakerna har varit att man velat för fram sitt eget folk och sina egna intressen. Landet har med andra ord haft inbördeskrig mer eller mindre sedan andra världskriget.

I självständighetsprocessen hade en man vid namn Aung San en mycket viktig roll. Denna man blev dock mördad 1947, endast sex månader före Burmas självständighet. Han anses än idag vara en stor nationalhjälte.

Från självständigheten till och med 1962 kan man trots rasande konflikter mellan de olika etniska minoriteterna ändå säga att Burma hade en demokratisk styrande makt. År 1962 utsattes landet dock för en militärkupp och har sedan dess varit en militärregim. Under 70-talet hölls några enstaka protester mot militärregimen, men dessa slogs snabbt ner av den styrande makten.

År 1988 övertogs den styrande makten av en ny regim State Law and Order Restoration Council (SLORC); även denna styrd av militären. I samband med maktskiftet ändrades landets namn från Burma till Myanmar. Samma år inleddes en massiv protest mot militärregimen, ledd av studerande och buddhistiska munkar. Protesterna höll på under en lång tid och kulminerade i augusti/september samma år i en massiv demonstration som krävde att militärregimen skulle avgå. Militären reagerade med att på ett mycket brutalt sätt möta demonstranterna med kulregn; tusentals demonstranter dödades.

År 1990 utlystes det första valet på flera år. På detta sätt ville man lugna ner folket och visa en god vilja från regimens sida. Valet gick dock inte som man tänkt sig; Nationalhjälten Aung Sans dotter Aung San Suu Kyi (Nobels fredspristagare 1991) återkom till sitt hemland och blev snabbt talesperson för partiet National League for Democracy (NLD). NLD vann valet stor, men regimen ogiltigförklarade det hela och vidhöll all makt i landet. Ledarna i NLD antingen fängslades eller försattes i mångårig husarrest.

Under 1990-talet släppte militären till viss del på sin kontroll och bl.a. de NLD ledare som suttit fängslade och i husarrest släpptes en efter en. Många av dessa försattes dock senare på nytt i husarrest, bland dem även Aung San Suu Kyi. Militärens strikta linje vidhölls och demonstationer avlutades lika snabbt som de uppstått.

År 2007 hölls de största demonstrationernas sedan 1988. Demonstrationerna leddes än en gång av buddhistmunkar och -nunnor och riktade sig mot den styrande militärregimen. Militären reagerade än en gång med våld.

Under alla dessa år har de etniska minoriteterna kämpat dels mot varandra och dels mot den burmesiska militären. Kampens huvudmål för de etniska minoriteterna har varit att få självstyre. Åren efter 1990-valet slöts en del vapenstilleståndsavtal mellan militären och de stridande etniska minoriteterna. Dessa var dock bräckliga och vapenstillestånden bröts gång på gång av endera parten.

Med (påstådda) 92 % marginal antog Myanmar år 2008 en ny konstitution (konstitutionen trädde i kraft 2011). Konstitutionen gav de etniska minoriteterna en förhoppning om ett eventuellt framtida självstyre och visade dessutom på vissa lättnader från den styrande regimens sida. Militärens starka makt vidhölls dock bl.a. genom att minst 25 % av sätena i parlamentet är reserverade för militärrepresentanter.  År 2010 hölls det första demokratiska valet på många många år; ett val som NLD bojkottade. Efter valet började den styrande makten sakta men säkert har börja släppa på de hårthållna tyglarna. Nytt val hölls 2012 då även NLD deltog. Sedan dess har Myanmar styrts av en semi-civil regeringsmakt (där militären dock fortfarande har en stor makt, 25 %).

Efter år 2012 har man aktivt arbetat för att få tillstånd en hållbar fred i Myanmar. Ursprungsplanen var att militären skulle ingå enskilda vapenstilleståndsavtal med varje etnisk minoritets militär. Många sådana enskilda vapenstilleståndsavtal är även i dagsläget undertecknade, men brott mot dessa sker i vissa regioner väldigt ofta. Efter en konferens i Laiza i November 2013 ändrades fredsprocessupplägget och man bestämde sig för att satsa på ett nationellt vapenstilleståndsavtal. I nuläget pågår förhandlingar kring detta nationella vapenstilleståndsavtal som skall innefatta landets militär samt alla etniska minoriteters militärer. Arbetet med vapenstilleståndsavtalet går sakta, men man har förhoppningar att det kan underskrivas före årets slut. Efter detta kommer de egentliga fredsförhandlingarna att inledas (national dialogue). I dessa kommer man att diskutera hur landet skall styras, vilken roll de etniska minoriteterna skall få (självstyre), hur de de många naturresurserna som landet förfogar över skall kunna utnyttjas och hur inkomsterna från dessa skall fördelas i landet m.m.

Trots det positiva i fredsprocessens framskridande, förmörkas framstegen av upprepade beväpnade konflikter mellan den burmesiska militären och vissa etniska minoriteters militärer. Förutom dessa konflikter militärerna emellan, pågår det samtidigt en beväpnad religiös konflikt mellan buddhister och muslimer i landet. I korthet finns det en buddhistisk extremorganisation (969 movement) som vill behålla Myanmar buddistiskt och bli av med muslimerna helt och hållet. Detta har lett till många blodiga attacker mellan buddhister och det muslimska Rohingya-folket.

Myanmar har ännu en mycket lång och besvärlig väg att gå före man på riktigt kan säga att man satt stopp på det långvariga inbördeskriget och att fred verkligen råder. Utmaningen ligger i den stora mångfalden som Myanmars befolkning representerar; alla grupperingar arbetar ju för eget intresse och vinning, så att skapa kompromisser är inte lätt. Men man har tagit de första kliven mot en fredlig tillvaro och alla grupperingar har i nuläget samma målsättning; att sätta stopp för det långvariga våldet, skapa fred och satsa på utveckling av det egna landet.


(Denna text är inte en uttömmande text om situationen i Myanmar. Texten baserar sig på den kunskap jag inhämtat under min praktik dessa två första veckorna och kan innehålla vissa oklarheter eller missförstånd från min sida.)