Efter att varit hemma i nästan exakt en vecka tänkte jag skriva en liten sammanfattning på min tid i Thailand och lite funderingar kring att komma tillbaka hem igen.
Tiden i Chiang Mai var väldigt givande; jag har lärt mig mycket, fått många nya erfarenheter och har än en gång vidgat mina vyer och perspektiv på saker och ting. Tiden i Chiang Mai lärde mig även att leva med kulturskillnader och att bearbeta frustrationen över att saker och ting inte fungerar så som jag ofta skulle ha velat att det skulle ha gjort. Att på egen hand försöka tolka vad människor egentligen menar med olika saker var rätt jobbigt och gav upphov till en hel del (inre) känslostormar, speciellt det första månaden. Den andra månaden började jag däremot känna mig lite mera "hemma" och bekväm i de situationer jag hamnade i för att den sista månaden inse att jag nog ändå hade fått någon viss koll på livet i norra Thailand och människorna jag hade runt mig.
Mina arbetsuppgifter på PI visade sig efter ett tag att innebära mycket självständigt arbete och eget initiativ. Jag upplevde tiden som researcher som intressant, spännande, frustrerande, men allt som allt mycket givande. Förutom mycket information om situationen i Myanmar och problematiken som maktspel ger upphov till, har jag öven fått goda insikter i hur en fredsprocess kan se ut och vilka utmaningar denna för med sig. Fredsprocessen i Myanmar är unik och har många faktorer som gör den otroligt komplex. Att se en fredsprocess ger inte en allmän kunskap eller förståelse för fredsprocesser i allmänhet, men i alla fall har jag fått en liten inblick i hur denna typ av process framskrider (och inte framskrider). Här i Finland rapporteras inte speciellt mycket om vad som händer där på andra sidan jorden, men jag vet nu vilka kanaler man skall gå för att få information och kommer absolut att följa med utvecklingen även så här på håll.
Att byta boendestad för med sig en hel del förändringar; både i positiva och mindre positiva nämnare. Saknad är en del av flyttprocessen och är kanske det som är det mest påtagliga, speciellt i början av tiden "efter-äventyret". Människorna i Chiang Mai är de jag kommer att sakna mest (såklart!). I början var det lite kämpigt att lära känna människor och kunna ha diskussioner som var något mera än bara vanligt smalltalk. Men speciellt denna sista månad var jag omgiven av härliga människor i olika åldrar som jag verkligen trivdes med och som jag absolut kommer att hålla kontakten med i framtiden.
En annan sak som jag kommer att sakna (speciellt nu i början) är vädret! Trots att jag är fullt medveten om vad december i Finland innebär vädermässigt, så måste jag erkänna att chocken över att gå från strålande solsken och över +30 °C mer eller mindre varje dag till +/- 0° och knappt något dagsljus överhuvudtaget, var rätt stor. Ni kan ju gissa om jag var totalt överlyckligt över att en morgon för några dagar sedan vakna upp, inse att något var annorlunda och efter en titt ut genom fönstret upptäcka att världen blivit vit och ljus(are)! Att den glädjen blev kort spelar ingen större roll, för trots att det idag regnat och världen återgått till den gråa skalan så lovar väderleksguruna att det ännu kommer att bli en vit jul :D
Trots det nuvarande vädret, finns det mycket saker som är bra med att vara hemma igen. Först och främst att kunna spendera tid med familj och vänner. Speciellt roligt är det nu när det börjar närma sig jul och vänner som annars är utspridda över hela Finland och Norden kommer tillbaka till Vasa för några veckor. Förhoppningsvis blir det många glada återseenden de närmaste veckorna :)
Återanpassningen till hemlandet är en konstig sak. Jag har varit med om denna period tidigare då jag kom tillbaka hem från Kenya vid samma tidpunkt som nu. Då var jag inte medveten om "återflyttningschocken" och fick genomgå en besvärligare tid. Denna gång är jag förberedd på att det tar tid att landa och att det tar tid att återintegreras i den "verkliga" vardagen. Hur konstigt det än låter så är det en utmaning i sig att åter hitta sin plats i den omgivning som är ens "riktiga" sammanhang och verkligen känna att man är hemma. Det tar sin tid, men denna gång är jag förberedd på detta och räknar med en förhoppningsvis lite lättare återanpassning :)
En del av att vara hemma igen, är att jag dagligen får aha-uppleveleser och inser att det ändå är rätt stor skillnad på levnadssättet hemma och borta. De flesta av mina "nyupplevda" saker är sådant som jag normalt tar föregivet, men som jag insett att inte kanske är så självklart i alla fall:
- Jag hittar saker där jag tycker att de skall finnas. Detta gäller både saker i matvarubutiker och småsaker i ett hushåll som gör vardagen såå mycket lättare och tillåter mig att inte behöva hitta på nödlösningar för att få saker och ting att fungera som jag vill. (Hmm... undrar om kreativiteten då också minskar...)
- Jag får tag på färskt vatten varhelst jag är; från kranen!
- Rågbröd, mjölkprodukter, sallad...
- Det tar inte flera minuter att korsa en väg. (Och vad har hänt med Vasa? Bilister stannar ju vid övergångsställen?!)
- Jag gör mig förstådd oberoende var jag än befinner mig. Detta gäller både rent språkligt men även genom kroppsspråk.
- Jag behöver inte konstant tänka på "mellan-raderna-tolkningar". Jag kan kulturen jag lever i och behöver inte vara på alerten med vad jag säger, hur jag säger det, var jag har mina fötter etc.
Ja det var några av de tankar som fått fäste i mitt huvud de senaste dagarna. I allmänhet tycker jag att första veckan hemma har varit riktigt bra. Jag fick min dygnsrytm svängt rätt snabbt och sover lååånga nätter (kanske lite för långa?). Jag är en del av vardagen här igen och i vissa fall känns det som om jag inte ens varit borta (vilket i sig är rätt konstigt). Att jag sedan fortfarande väljer att gå på vänster sida och av denna orsak varit med om en hel del småpinsamma situationer då jag mer eller mindre krockat med människor jag möter på gatan, är en helt annan sak ;)
Mitt äventyr är slut för denna gång. Så kommer även mina inlägg i detta forum att vara. Jag vill tacka alla som följt min resa och kommenterat eller sänt mig uppmuntrande ord på annat sätt. Thailand har lärt mig mycket och att jag spenderat denna höst i Chiang Mai är något jag aldrig kommer att ångra. Nu är det dock dags för nya utmaningar i nya sammanhang.
Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år med allt som det för med sig!
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar