Att stiga in i bildernas värld

Denna dag har jag spenderat tillsammans med Zau Lawt (en kollega från PI). Vi tyckte att vi sett tillräckligt av Chiang Mai för ett tag, så vi åkte till Venedig och tog en tur en av gondolerna.

Vår chaufför (eller vad de som manörvar gondoler heter) lämnade oss i sticket, så vi drev framåt i maklig takt.

När vi nu en gång tagit oss till Europa så bestämde vi oss för att ta en tur till Paris.

Och jag passade på att fixa till Mona Lisas ögonbryn. Av någon orsak uppskattades detta inte, så vi blev snabbt utskickade ur landet. Men vi hade ändå tröttnat på att vara kulturella, så vi gav oss ut i vilda naturen.

Det blev kanske lite väl vilt ett tag...

Mot nästa anhalt tog jag först bästa flygande matta. Men det fordonet kan jag inte rekommendera...

... för jag hamnade nog inte på det stället jag hade tänkt mig.

Tack vare Zau Lawts partytrick klarade vi oss undan diverse flygande dinosaurier...

... och jag fick pröva på att surfa!

Zau Lawt tyckte det var häftigare att åka snowboard. Så häftigt att han missade stupet...

Det var inte lätt att hitta honom efter det fallet. Jag kammade noll på väldigt många ställen.

Fråga inte hur jag hamnade här...

Tillsist hittade jag honom i lagom tid för att se att han tröttnat på att hålla koll på min väska.

Vår resa avslutades med att jag fick en egen tavla upphängd på Chiang Mai 3D museum.

Vinterfeelis

Endast en 10 minuters körväg från mitt ställe finns ett stort köpcentrum vid namn Central Festival. Jag har varit medveten om att detta ställe finns och har även kört förbi det flera gånger, men inte hittills varit in där en enda gång (eftersom det funnits intressantare saker att uppleva i denna stad, har jag med flit undvikit allt som heter köpcentrum). Idag var det dock dags att även ta en titt på insidan av detta enorma komplex. Efter slutförd arbetsdag hoppade alltså jag, Pakao, PK och Sandy (PK:s besökande vän) på två mopon och lade siktet på detta nyaste tillägget i köpcentrumsfamiljen i Chiang Mai (det finns åtminstone 3 stora köpcentrum i denna stad).

Efter att först sett till så att vårt energiförråd var fullt (läs: ätit middag), vandrade vi omkring i köpcentret lite på måfå. Jag förundrades över att många av de butiker som fanns i detta köpcentrum även finns i Vasa/Finland. Dessutom fanns det även många sådana butiker som man vanligtvis får åka till andra europeiska städer för att kunna besöka.

Hela köpcentret var juldekorerat. Och jag som haft en viss julfeelis redan i flera veckor (jo jag erkänner att jag redan börjat lyssna på julmusik), fick bekräftat att julen verkligen är på kommande på andra ställen än i mitt huvud ;)

Efter en stunds spatserande omkring i köpcentret blev jag plötslig medveten om att något som jag inte ens kunnat drömma om att hitta i denna delen av världen, fanns inom räckhåll. Mitt i köpcentret fanns en skridskobana!

Och jadå, skridskorna åkte snabbt på.  Även PK och Sandy var sugna på att testa på att skrinna, så jag  (som själv inte skinnat på ett väldigt bra tag och kände mig lite som Bambi på hal is) gjorde mitt bästa för att ge dem lite tips. Stackars PK var livrädd och gav upp efter en rätt kort stund. Sandy var däremot uthållig och tillsammans tog vi oss sakta med säkert runt skridskobanan.

Till sist fick hon bra koll på det hela. Och kul hade vi (trots att jag började med att dra omkull henne före jag insåg att det kanske var en bra idé att hålla i rinkens kant före hon hittat balansen...)!

Efter en timmes skrinnande, började klockan bli sent så efter att tagit lite bilder utanför köpcentret började vi köra hemåt. Min och Pakaos hemfärd blev lite mera dramatisk än vi tänkt oss, för halvvägs till mitt ställe började det kännas konstigt i styrningen av mopeden. Vi stannade vid vägkanten för att checka hjulen, men det var svårt att se pga. mörkret. Så sakta och försiktigt tog vi oss mot mitt ställe. När vi körde förbi en verkstad (som inte var öppen, men där ägarna satt och åt kvällsmat) stannade vi och konstaterade snabbt att vi fått punktering. Vid det här laget var det inte sååå långt till mitt ställe mera, så vi turades om att skuffa mopon hem till mig och sedan såg en av Pakaos kompisar till så att hon fick skjuts hem. Så slutet gott allting gott! Imorgon skall mopon på service.

Skyline Adventure

Även denna veckas lördag har gått i äventyrets tecken. Denna gång på hög höjd. Tillsammans med Lina blev vi upplockade på tidig förmiddag och efter att plockat upp 11 andra åkte vi nordösterut från Chiang Mai i lite drygt en timme. Den sista biten gick vägen mera lodrätt än vågrätt och omgivningen som bredde ut sig runt omkring oss var inte helt fyskam.

När vi väl kommit fram till Skyline Adventure fick vi snabbt på oss säkerhetsutrustningen, fick en kort säkerhetsgenomgång och blev sedan hoppackade på ett lastbilsflak.

En 10 minuters tur på en icke-befintlig väg inleddes. Skumpigt värre, men det hindrade oss inte från att knäppa några "före-äventyrets-början-feelis-bilder". Kumpanerna på denna bild är två av de många kineser som största delen av vår grupp bestod av. Paret hade bestämt sig för att spendera en dag av sin smekmånad uppe i djungelträden ;)

Själva äventyret började med en snabb promenad genom mycket tät vegetation. Väl framme vid första plattformen var det bara att köra hårt direkt.

Zipline #1. Säkerhetskontrollen sköttes alltid av våra guider, så för oss var det bara att slänga oss ut när vi beordrades göra det.

Eftersom jag ägnat mig åt samma typ av aktivitet tidigare (och dessutom även säkrat lite liknande banor ett bra tag) så kom jag på mig själv med att vara extra uppmärksam på hur våra guider skötte det här med säkerhet. Betyget var gott, och de visste nog vad de sysslade med även om de upprepade gånger försökte skrämma slag på oss deltagare (tur nog var det ingen i vår grupp som var speciellt rädd, men hade någon varit det skulle deras guidernas att hantera det hela inte varit så lyckat...)

Bra feelis efter de första två ziplinerna :)

Linbanorna var av olika längder och på olika höjder. Många gick inne i bland träden, men under några av luftfärderna var utsikten helt otrolig!

Det aldra sista momentet var en linbana på 900 m. Ni ser träddungen mellan skuggorna på berget? Det var där denna zipline tog slut. Hur högt upp man befann sig vågar jag inte ens gissa mig till. Häftig upplevelse!

De flesta momenten mellan träden var som sagt diverse linbanor, men under turen fanns det även några hängbroar...

... och så dessa nerfirningar. Ovanstående bild är från den första; inte så farligt högt.

Denna lär dock enligt våra guider ha varit 50 m hög (är lite skeptisk till den uppgivna höjden, men vi säger så). Han som firade ner oss tyckte helt uppenbart om att höra folk skrika...

...så det var fritt fall som gällde åtminstone halva denna höjd. En verklig adrenalinhöjare!

Allt som allt spenderade vi kanske en 2-3 timmar i trädtopparna. Eftersom vi var 13 personer i vår grupp så var det en hel del väntetid mellan de olika momenten, men en kul dag var det!

Bland tigrar och vattenbollar

Denna dag har spenderats tillsammans med Lina som är på rinkka-resa i Thailand och Laos (checka hennes blogg här). På eftermiddagen hoppade vi in i en tuktuk som tog oss till Tiger Kingdom. (Måste bara säga att jag inte förstår mig på prissättningen på tuktukarna här; centrum-mitt ställe ena vägen 150 baht med dålig tur, centrum-Tiger Kingdom som ligger minst tre gånger längre bort än mitt ställe 300 baht för två personer fram och tillbaka! Vad är logiken i detta?!)

Tiger Kingdom är ett ställe där man föder upp tigrar. Dessa tigrar är ända sedan de är små vana vid att umgås med människor och att bli omklappade, så att gosa med dessa katter torde inte vara speciellt farligt. Jag var nu inte helt säker på den saken, men ges chansen att hälsa på i tigerburen så kan man väl inte tacka nej? Tigrarna lär inte vara drogade eller ha givits något lugnande (vilket de livliga 2-4 månaders ungarna verkligen bevisade med sin lek). Hur moraliskt det är att föda upp tigrar till att underhålla turister går ju att diskutera, men trots detta så var detta en mycket spännande och rolig upplevelse!

Okej, jag har förstått. Var är tigrarna?

Vi började med att hälsa på de små 2-4 månaders gamla tigerungarna. Dessa var mycket lekfulla och hoppade omkring största dela av tiden. Några av dem gick dock med på ett foto.

Mysig liten typ :)

Lina intar samma position som ungen. Bekvämt?

Nästa gäng var 5-10 månader. 

Tigrar på rad.

Här är det tydligen tupplur på gång. Det där med att sluta ögonen kändes inte riktigt hundra. Ett nervöst leende var däremot på sin plats :)

Sist, men verkligen inte minst (!), var det dags för 16-26 månaders tigrarna. Behöver jag säga att jag kände mig rätt liten...?

Vår sista buddy under detta besök.

Nu är det säkert många som tycker att vi är helt galna som frivilligt umgås med tigrar. Och jo, vi är väl nog lite galna. Men att åka till Thailand ensam är väl också smågalet så det faller väl under samma kategori :D (Sen kan jag ju lugna er med att det att man var guidad av en tigertränare hela tiden och att säkerheten hölls på en mycket hög nivå).

Vita tigrar fanns det också på stället. Dessa fick man dock inte klappa, men ser denna inte väldigt snäll ut?

Efter att klappat tigrar i lite drygt en timme, skulle vi ta tuktuk tillbaka till centrum. Vi hann dock inte långt före vi såg något mycket intressant: En luftfylld boll som man kunde röra sig på vatten med. En snabb blick på varandra och så var det raka spåret till biljettluckan.

Lina ottaa rennosti ;)

Lina körde först. Och sen var det min tur.

Först kryper man in i bollen som sedan fylls med luft. Och sen var det bara att promenera iväg.

Eller bara och bara... det tog väl 2 sekunder och så var det inte mera stående läge som gällde.

Men sen så fick jag koll på det hela!

Eller så inte....

 Det blev väldigt snabbt väldig hett inne i bubblan. Och vilken konditionsträning! 

En liten paus...

... och sen var det full far som gällde igen. Jag måste säga att jag faktiskt var rätt bra på detta, efter viss övning ;)

Under min stund i bollen samlades det en liten publik. Tror de hade rätt kul åt spektaklet. Mina ansträngningar belönades dock med applåder när jag kommit upp på land igen.

Småtrött, men supernöjd :D

Helt otroligt rolig aktivitet! Får ni chansen att testa, gör det!

Undra om man kan kan köpa sådana här bollar i Finland... Skärgårdslöpning nästa sommar?

Sköna söndag

Söndagar inleds oftast med gudstjänst kl 10. Jag har hittat en församling som jag trivs väldig bra i. Till en början gick jag till Chiang Mai Community Church som har sina engelskspråkiga gudstjänster halv fem på eftermiddagen, men efter att varit och checkat in Chiangmai Christian Fellowship så bytte jag ställe. Denna församling känns väldig genuin; gudstjänsterna är varma, musiken välvald och undervisningen håller mycket hög nivå. Så om någon i något skede råkar befinna sig i Chiang Mai under en söndag så rekommenderar jag ett besök på Chiangmai Christian Fellowship (http://www.thaiconnections.org).

Att gå på morgongudstjänst har även den fördelen att man har mer eller mindre hela dagen kvar ännu efter gudstjänsten och har möjlighet att gör vad som råkar falla sig in. Jag har varit sugen på att fara och simma ett bra tag så idag gjorde jag slag i saken och begav mig till ett stort sportkomplex som jag hade fått för mig att låg nära mig. Efter mycket sökande på nätet hittade jag äntligen adressen och fick konstatera att det nog ändå var drygt 5 km till stället. Men som sagt, jag hade ju hela eftermiddagen på mig så efter lunchen traskade jag iväg åt rätt håll. Och inte tog det nu allt för länge att ta sig dit, jag hoppade på en songthaew (rödbil) och tog mig den återstående biten fram till fots.

700 Years Stadium. Detta sportkomplex byggdes inför SEA Games som hölls i Chiang Mai i början av 1990-talet. Idag är området öppet för allmänheten och man kan utöva diverse sporter till en billig peng. Bland annat finns det en utomhuspool med olympiska mått och det var i denna pool jag tillbringade några timmar nu på eftermiddagen. 

Jag hade förväntat mig mycket folk, men det var väldigt lugnt vilket passade mig utmärkt! 33°C, stålande solsken och svalkande vatten inom ett skutts räckhåll. Ett alldeles utmärkt sätt att tillbringa en söndagseftermiddag :)