Jag är hemma. På riktigt.

Efter att varit hemma i nästan exakt en vecka tänkte jag skriva en liten sammanfattning på min tid i Thailand och lite funderingar kring att komma tillbaka hem igen.

Tiden i Chiang Mai var väldigt givande; jag har lärt mig mycket, fått många nya erfarenheter och har än en gång vidgat mina vyer och perspektiv på saker och ting. Tiden i Chiang Mai lärde mig även att leva med kulturskillnader och att bearbeta frustrationen över att saker och ting inte fungerar så som jag ofta skulle ha velat att det skulle ha gjort. Att på egen hand försöka tolka vad människor egentligen menar med olika saker var rätt jobbigt och gav upphov till en hel del (inre) känslostormar, speciellt det första månaden. Den andra månaden började jag däremot känna mig lite mera "hemma" och bekväm i de situationer jag hamnade i för att den sista månaden inse att jag nog ändå hade fått någon viss koll på livet i norra Thailand och människorna jag hade runt mig.

Mina arbetsuppgifter på PI visade sig efter ett tag att innebära mycket självständigt arbete och eget initiativ. Jag upplevde tiden som researcher som intressant, spännande, frustrerande, men  allt som allt mycket givande. Förutom mycket information om situationen i Myanmar och problematiken som maktspel ger upphov till, har jag öven fått goda insikter i hur en fredsprocess kan se ut och vilka utmaningar denna för med sig. Fredsprocessen i Myanmar är unik och har många faktorer som gör den otroligt komplex. Att se en fredsprocess ger inte en allmän kunskap eller förståelse för fredsprocesser i allmänhet, men i alla fall har jag fått en liten inblick i hur denna typ av process framskrider (och inte framskrider). Här i Finland rapporteras inte speciellt mycket om vad som händer där på andra sidan jorden, men jag vet nu vilka kanaler man skall gå för att få information och kommer absolut att följa med utvecklingen även så här på håll.

Att byta boendestad för med sig en hel del förändringar; både i positiva och mindre positiva nämnare. Saknad är en del av flyttprocessen och är kanske det som är det mest påtagliga, speciellt i början av tiden "efter-äventyret". Människorna i Chiang Mai är de jag kommer att sakna mest (såklart!). I början var det lite kämpigt att lära känna människor och kunna ha diskussioner som var något mera än bara vanligt smalltalk. Men speciellt denna sista månad var jag omgiven av härliga människor i olika åldrar som jag verkligen trivdes med och som jag absolut kommer att hålla kontakten med i framtiden.

En annan sak som jag kommer att sakna (speciellt nu i början) är vädret! Trots att jag är fullt medveten om vad december i Finland innebär vädermässigt, så måste jag erkänna att chocken över att gå från strålande solsken och över +30 °C mer eller mindre varje dag till +/- 0° och knappt något dagsljus överhuvudtaget, var rätt stor. Ni kan ju gissa om jag var totalt överlyckligt över att en morgon för några dagar sedan vakna upp, inse att något var annorlunda och efter en titt ut genom fönstret upptäcka att världen blivit vit och ljus(are)! Att den glädjen blev kort spelar ingen större roll, för trots att det idag regnat och världen återgått till den gråa skalan så lovar väderleksguruna att det ännu kommer att bli en vit jul :D

Trots det nuvarande vädret, finns det mycket saker som är bra med att vara hemma igen. Först och  främst att kunna spendera tid med familj och vänner. Speciellt roligt är det nu när det börjar närma sig jul och vänner som annars är utspridda över hela Finland och Norden kommer tillbaka till Vasa för några veckor. Förhoppningsvis blir det många glada återseenden de närmaste veckorna :)

Återanpassningen till hemlandet är en konstig sak. Jag har varit med om denna period tidigare då jag kom tillbaka hem från Kenya vid samma tidpunkt som nu. Då var jag inte medveten om "återflyttningschocken" och fick genomgå en besvärligare tid. Denna gång är jag förberedd på att det tar tid att landa och att det tar tid att återintegreras i den "verkliga" vardagen. Hur konstigt det än låter så är det en utmaning i sig att åter hitta sin plats i den omgivning som är ens "riktiga" sammanhang och verkligen känna att man är hemma. Det tar sin tid, men denna gång är jag förberedd på detta och räknar med en förhoppningsvis lite lättare återanpassning :)

En del av att vara hemma igen, är att jag dagligen får aha-uppleveleser och inser att det ändå är rätt stor skillnad på levnadssättet hemma och borta. De flesta av mina "nyupplevda" saker är sådant som jag normalt tar föregivet, men som jag insett att inte kanske är så självklart i alla fall:

- Jag hittar saker där jag tycker att de skall finnas. Detta gäller både saker i matvarubutiker och småsaker i ett hushåll som gör vardagen såå mycket lättare och tillåter mig att inte behöva hitta på nödlösningar för att få saker och ting att fungera som jag vill. (Hmm... undrar om kreativiteten då också minskar...)

- Jag får tag på färskt vatten varhelst jag är; från kranen!

- Rågbröd, mjölkprodukter, sallad...

- Det tar inte flera minuter att korsa en väg. (Och vad har hänt med Vasa? Bilister stannar ju vid övergångsställen?!)

- Jag gör mig förstådd oberoende var jag än befinner mig. Detta gäller både rent språkligt men även genom kroppsspråk.

- Jag behöver inte konstant tänka på "mellan-raderna-tolkningar". Jag kan kulturen jag lever i och behöver inte vara på alerten med vad jag säger, hur jag säger det, var jag har mina fötter etc.

Ja det var några av de tankar som fått fäste i mitt huvud de senaste dagarna. I allmänhet tycker jag att första veckan hemma har varit riktigt bra. Jag fick min dygnsrytm svängt rätt snabbt och sover lååånga nätter (kanske lite för långa?). Jag är en del av vardagen här igen och i vissa fall känns det som om jag inte ens varit borta (vilket i sig är rätt konstigt). Att jag sedan fortfarande väljer att gå på vänster sida och av denna orsak varit med om en hel del småpinsamma situationer då jag mer eller mindre  krockat med människor jag möter på gatan, är en helt annan sak ;)

Mitt äventyr är slut för denna gång. Så kommer även mina inlägg i detta forum att vara. Jag vill tacka alla som följt min resa och kommenterat eller sänt mig uppmuntrande ord på annat sätt. Thailand har lärt mig mycket och att jag spenderat denna höst i Chiang Mai är något jag aldrig kommer att ångra. Nu är det dock dags för nya utmaningar i nya sammanhang.

Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år med allt som det för med sig!

Sabina

Armon koti

Denna dag har jag spenderat på Armon Koti (House of Grace) i Bangkok. Detta är ett typ av skyddshem för gravida kvinnor och kvinnor som just fått barn. De kvinnor som kommer hit kan av en eller annan orsak inte vara kvar i sina egna hem med sin egen familj pga. graviditeten och på Armon koti erbjuds en trygg plats där kvinnan och hennes barn får bo och leva så länge det behövs (oftast runt en drygt fem månader). 

Vistelsen på Armon koti är gratis och kvinnorna får under sin tid på hemmet information och praktisk kunskap om hur man sköter om ett barn och ett hem. Dessutom ges även undervisning i olika hantverk och i det engelska språket.

Under dagens lopp har jag fått se hur vardagen ser ut på Armon koti. På hemmet arbetar allt som allt fyra personer: Missionssällskapet har en missionär, Anja, som arbetar på hemmet deltid och sedan arbetar även tre thailändska kvinnor heltid på hemmet. Anja har arbetat på Armon koti i många många år, så min vana trogen har jag sett till att fråga allt och lite till. Jag har fått mycket intressant information och inblickar i arbetet i sig men även i den allmänna situationen för kvinnor i Thailand. Att ha möjlighet att sitta ner och diskutera med någon som har flera års erfarenhet och kunskap om ställen man besöker är väldigt intressant och besöken blir så mycket mera givande än vad endast en rundtur skulle ge.

Förutom information om arbetet med Armon koti har jag även hunnit med att träffa mina handledare från Finland som kom till Bangkok idag. De är på väg till Chiang Mai för ett möte på PI och råkade komma till Bangkok just idag då jag även är här. Så det var bra både för min del och deras del att få sitta ner och diskutera min praktiktid såhär nära inpå att den avslutades. En mera officiell feedback-diskussion kommer att hållas senare i Finland, men det var bra att få ventilera tankar redan nu.

Nu är det en natts sömn som gäller och imorgon kväll kommer jag att befinna mig på andra sidan jorden igen. Finland, jag är påväg hem.

Sista dagen på Koh Hai

Denna dag kan sammanfattas i en enda bild:

Jag har haft en riktig strand-dag med läsning, sol och bad. Misstänker att jag spenderat mera tid i vattnet med huvudet under ytan än på torra land. Förmiddagen satsade jag på att granska havsbottnet närmare längs stranden; man hittar allt möjligt bland sanden här :) På eftermiddagen gav tidvattnet mig åtkomst till stensamlingar längre ut i havet. Här fick jag än en gång stifta bekantskap med en massa fisk. Jag misstänker att de var lika nyfikna på mig som jag på dem, för jag hade ett helt stimm av olika arter som cirklade runt mig :) 

Imorgon bär det av från denna semesterö mot Bangkok. Det har varit tre riktigt sköna dagar och i slutändan har jag lyckats koppla av ordentligt. Skönt!

3 dagar tills jag är hemma igen…

Snorkling på riktigt

Min förmåga att bara vara hade som sagt inte riktigt hittat mig ännu igår. Detta ledde till att jag bokade en tur till fyra öar här i närheten av Koh Hai. Målet med trippen var, förutom att få se skärgården (kan man kalla öar utanför kusten för skärgård var än i världen man befinner sig?) även att snorkla på olika platser. Jag blev helt tagen av att snorkla längs stranden på min familjs sommarstuga i somras, så nu när jag faktiskt är på ett ställe som är känt för goda snorklingsvatten så kan jag ju inte låta bli att pröva på snorkling “på riktigt”. Och vilken upplevelse! Att bara ligga på vattenytan och spana på fisk i alla möjliga färger och former var intressant, roligt och avkopplande. 

Min övning i somras hade gett mig koll på andningstekniken och tillät mig att ha huvudet under vattnet väldigt långa stunder. Dessutom kunde jag obehindrat göra djupare dykningar när jag såg något intressant längre ner i djupet.

Några paddlade kajak istället för att snorkla.

Efter det första dyket bjöds vi på lunch ombord på båten samtidigt som vi körde mot följande mål, Emerald Cave. Denna gång blev vi uppmanade att lämna snorklingsutrustningen på båten och istället dra på oss flytvästar. Sedan bar det simmandes av in genom vattengrottan.

Grottans ingång är där den röda kajaken ligger och flyter.

Den 80 meter långa tunneln var totalt becksvart och att simma där med endast sporadiskt ljus från våra guiders pannlampor var en upplevelse i sig. Tunneln tog slut i en lagun mitt i en ö. Stället har tidigare använts av pirater som tillfällig förvaringsplats av byten. Bra gömställe måste jag säga :)

Tyvärr kunde jag inte ta med min kamera på vattenfärd, men här är en blid på stället knyckt från

Efter att simmat tillbaka i mörkret styrde vi till följande snorklingsplats. Även här fick jag stifta närmare bekantskap med olika tropiska fiskar. 

Det andra snorklingsstället var tomt när båten jag färdades med kom dit. Strax innan vi åkte vidare anlände fyra andra båtar. Det blev småtrångt i vattnet :)

Häftigt att få snorkla på riktigt! Enda besvikelsen var att jag inte fick syn på Nemo, Doris såg jag däremot flera gånger om :P En mycket lyckad dag!

Semester!

Idag har jag haft en riktigt lat dag. Lite svårt har jag haft att varva ner och faktiskt bara vara, men rätt bra tycker jag ändå att jag lyckats med det :)

Dagen inledde jag med att placera mig på stranden med denna utsikt. Förmiddagen spenderade jag genom att njuta av solen och värmen; både på land med en superbra bok som jag hittade i bokhyllan här på resorten, och i havet där jag låg och guppade och njöt av vattnet som är sådan temperatur att man kan vara i hur länge som helst men samtidigt ger en viss svalka.

Efter några slöa timmar blev jag rastlös och bestämde mig för att ta en promenad längs stranden. Jag kom typ 10 meter utanför resortens port och sen hittade jag mig själv på en drygt timmes massage. Min spända rygg och nacke tackar mig säker om ett par dagar, men just nu känner jag mig mest smått mörbultad. Massörerna i detta land kan det här med att ta i ;) Fick än en gång förundras över "definitionen" på massagerna här... Jag beställde en rygg-nacke-huvud massage, massagen jag fick inkluderade i slutändan mer eller mindre hela kroppen. Inte första gången det blir en viss utvidgning av “beställningen”, men inte mig emot :)

Min tänkta strandpromenad fortsatte med lunch.

Utsikten var det inget fel på. Men sakta men säkert började ö efter ö försvinna och vid horisonten lystes himlen upp av otroligt tydliga blixtar. Allt eftersom jag åt så kom mullret närmare och närmare och när jag var redo att avsluta lunchen så var det denna utsikt som gällde.

Jag tog mig en snabb funderade på om jag skulle vänta ut ösregnet, men bestämde mig för att ta en spurt genom regnet tillbaka till resorten istället. Jag insåg snabbt att det inte skulle hjälpa att springa, jag var dyblöt efter bara några meter ;) Över 30 graders värme och tungt fallande regndroppar är dock inte speciellt dumt, så trots att det bara rann om mig när jag kom tillbaka till mitt rum så var det rätt skönt :)

Regnet höll inte i sig speciellt länge och efter en knapp timme klarnade det upp igen och jag bestämde mig för att fortsätta min avbrutna strandpromenad. Fick mig dock en ordentlig överraskning när jag kom ner till stranden och möttes av denna syn.

Det är tydligen rätt stor skillnad på flod och ebb på detta ställe.

Tidvattnet hade synliggjort väldigt häftiga formationer som vanligtvis ligger under vattenytan. Jag glömde bort min ursprungliga promenadrutt och spenderade ett bra tag med att undersöka det blottade havsbottnet. Bland annat försökte jag mig på att jaga en cool krabba. Fick dock snopet se mig besegrad då krabban grävde ner sig i sanden just när jag fått in fokuseringen på kameran…

Denna större krabba var dock stilla tillräckligt länge för att jag skulle hinna knäppa en bild före den också grävde ner sig. Jag undrar vad som mera döljer sig under sanden som jag glatt placerar mina bara fötter på…

Resorten jag bor på heter Koh Hai Fantacy Resort & Spa och är ett helt bra ställe. Här finns människor i alla åldrar och en massa skandinaver! Det första språket jag hörde talas av gäster var svenska, tätt följt av både norska, finska och danska. Några tyskar har jag också stött på.

Mitt rum ligger lite högre upp på ön, i samma riktning som evakueringsvägen för en eventuell tsunami. Har dock endast tänkt använda den vägen som promenadväg mellan stranden och mitt rum och hoppas naturkrafterna har samma tanke.

Hälsningar från en semesterfirare som efter vissa svårigheter tror att hon klarar av att koppla bort och verkligen totalslappa i några dagar.

Självständighetsdag

Denna självständighetsdag har jag ägnar halva dagen i luften och andra halvan på och vid havet. Jag lämnande Chiang Mai i morse och flög via Bangkok till en liten stad i södra Thailand vid namn Trang. På flygfältet blev jag upplockad av en privatchaufför som tog mig till en pir där jag hoppade på nästa färdmedel; en båt. Jag tyckte lite synd om karlarna som kånkade på min drygt 20 kg tunga väska (jo, jag har med mig halva Chiang Mai hem), men att jag skulle få hjälpa till kom inte på frågan...

För er som inte vet det så älskar jag att åka båt! Det hör till min favoritsysselsättning under sommaren, så ni kan ju bara gissa om jag njöt av att vina fram genom den Thailändska "skärgården".

Efter lite drygt en halvtimmes båtfärd kom vi fram till ön, Koh Hai, där jag kommer att spendera de närmaste dagarna. Ön på bilden är inte den jag bor på utan en av dem som ligger precis utanför "min" ö. Öarna här har häftiga former!

Så fort jag checkat in så bytte jag om till simkläder och sen var det raka vägen ner till stranden som gällde och in i plurret. Såå varmt vatten! Och klart som bara den! Jag spanade in några väldigt stora sjöstjärnor. Första gånger jag ser sådana. De så vassa ut, så det är bäst att undvika att trampa på dem tror jag...

Kvällen spenderade jag med att ta en lite "rekognosceringspromenad" längs stranden. Nu väntar tre lata dagar, skall bli skönt att bara vara :)

Kungens födelsedag

Idag firar hela Thailand kungens födelsedag med pompa och ståt. I Chiang Mai har förberedelser inför festligheterna pågått i över en vecka. Kungen är en mycket viktig person och folket har en stor respekt för honom och han hedras aktivt inte bara idag utan även i vardagen.

För min del inledes denna dag väldigt tidigt. Halv 7 stod jag och ett gäng glada vänner utanför PI för att tillsammans åka till en Kachin by som ligger ca 2 h bilfärd från Chiang Mai. Det visade sig att vi var nästan över på den burmesiska sidan när väl framme i byn; bara en ca 15 min till och så skulle vi ha korsat gränsen.

Vägen nordösterut bjöd på vackra och varierande landskap. Bl.a. passerade vi det högsta berget i Chiang Mai-regionen.

Väl framme i Kachinbyn så skulle vi delta i det traditionella firandet av kungen. Festligheterna började med några tal och sen lyssnades det till de kungliga sångerna på hög volym. Efter detta huvudpunkten; dansen.

Dansarna var säkert närmare hundra stycken, och (nästan) alla var klädda i traditionella Kachindräkter.

Dansen skedde till takten av tio trummor av olika storlekar. Dansen i sig var ganska enformig och lång (de höll på ännu när vi åkte vidare och då hade det gått nästan 2 h från starten), men det var roligt att få se alla färgglada dräkter. Vackert!

Efter att ätit lunch åkte vi vidare; först mot en marknad och sedan mot Chiang Dao Cave.

Zau Lawt (som är Kachin) och hans fru lämnade vi i Kachinbyn där de skulle fortsätta att delta i festligheterna och även övernatta.

Grottsystemet vi besökte var enormt! Vissa delar vara upplysta, men de häftigaste delarna fick man inte besöka utan guide. Trots totalt kolsvart mörker i dessa tunnlar så lyste vår guides lampa upp otroliga formationer och vi fick möjlighet att knäppa en hel del bilder. På väg mot utgången uppmanades vi att se uppåt bara för att inse att vi befann oss på fladdermössterritorium...

En del av gänget på denna dagstripp. En lyckad dag var det och det var roligt att spendera den sista dagen i Chiang Mai med en del av de vänner jag fått på PI under dessa tre månader.

En natt kvar i Chiang Mai, imorgon bär det av mot södra Thailand. Får se hur mycket övervikt jag har på mina väskor; är rädd för att det är ganska mycket :S

Sista dagen på PI

Den senaste veckan har det varit en massa "sista-gången"-händelser. Idag var det dags att ta farväl av Pyidaungsu Institute; min arbetsplats de senaste tre månaderna.

Under min tid på PI har jag varit en av alla "researchers" som finns på institutet. Den första månaden ägnade jag åt att läsa en massor och försöka få en uppfattning om situationen och fredsprocessen i Myanmar. De två andra månaderna har jag suttit och gjort efterforskningar kring hur etniska minoriteter kan tas i beaktande i beslutsfattande och hur man kan garantera dessa folkgruppers möjlighet att ha representation i ett lands styrande organ och effektivt kunna göra sin röst hörd i politiska sammanhang. I min forskning har jag även undersökt federalism som styrelsesätt och analyserat dess möjligheter att fungera som ett verktyg för att kunna garantera de etniska minoriteternas möjlighet att ta del i beslutsfattandet både på en nationell och en regional/lokal nivå. Arbetsprocessen har varit intressant, frustrerande, utmanande och väldigt lärorik. Detta är faktiskt första gången som jag på riktigt jobbar på engelska och skriver en längre akademisk text på detta språk. Detta har inte varit det lättaste alla gånger, men jag är faktiskt förvånad över hur smidigt det i slutändan har gått. Väldigt bra övning!

Min forskning fick jag klar i slutet av förra veckan och idag var det dags för mig att presentera två månaders arbete. Folket på PI har (av någon orsak) sett fram emot min presentation redan en längre tid, så idag satt mer eller mindre alla och väntade på att jag skulle börja redan 10 minuter före utsatt tid. Ingen press alls ;) Presentationen gick riktigt bra; jag kände mig väl förberedd och var faktiskt inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Mitt föreläsande runt om i Österbotten de senaste åren har helt uppenbart givit en viss erfarenhet som jag kan plocka fram oberoende av om vad och på vilket språk jag skall tala.

När det gäller mig så är viftande händer ett gott tecken och innebär att det är full fart på presentationen ;)

Efter presentationen satt vi och diskuterade diverse frågor kring etniska minoriteter. Bl.a. reflekterade vi över den "dubbelidentitet" som personer som hör till en minoritet kan uppleva sig ha. Intressant för mig som finlandssvensk att få bekräftat att "dubbelidentitet" är något världsomspännande och något som alla minoriteter (i alla fall minoriteter i Myanmar) kan relatera till.

Efter slutförd presentation och diskussion blev jag officiellt avtackad med en present och ett kort där alla skrivit en personlig hälsning till mig. Väldigt fint sätt att bli avtacka på! På bilder Uncle Khuensai, VD på PI.

Dagen fortsatte sedan på vanligt sätt med lunch....

... och december månads Staff Meeting.

I slutet av arbetsdagen städade jag undan allt det material som jag samlat på mig under dessa månader. Dagen avslutades med en avskedsfest för mig som bl.a. PK fixat.

 Här i köket i full färd med förberedelserna.

Förutom att städa undan mina grejer såg jag till att under dagen knäppa lite bilder här och där på kontoret och vissa bilder fastnade jag även själv på. Här tillsammans med mina tjejkompisar. Majoriteten av PI:s personal är män, men det finns även några kvinnor. Dessa tre, PK, Pakao och Theh Mar, är de tre jag haft mest att göra med (både på arbetet och på fritiden) under min tid i Chiang Mai.

Den största delen av PI-personalen fick jag möjlighet att säga hejdå till under dagens lopp. Imorgon åker några av oss på en gemensam dagstur till en Kachin by för att se hur kungens födelsedag firas på  ett traditionellt sätt.

En dag kvar i Chiang Mai.

Old City för (antagligen) sista gången

Denna kväll var antagligen den sista gången för mig att ta mig in till centrum av Chiang Mai denna gång. De närmaste kvällarna kommer att vara fullproppade med förberedelser inför min presentation på PI samt med att försöka lista ut hur jag skall få med mig allt jag vill ha med mig tillbaka till Finland :P

Denna kväll hade jag i alla fall bestämt träff med en vän och vi for till ett ställe och åt middag tillsammans. Jag hade siktat in mig på att äta min favoriträtt, Khao Soi (som är en specialitet för Chiang Mai och som du inte får någon annanstans om jag förstått det rätt), en sista gång och det lyckades även bra :) Hoksade tyvärr inte att ta en bild på rätten, men det är kort beskrivet en specifik nudelsoppa med antingen kyckling- eller griskött och med torkade nudlar som topping. Väldigt gott!

När jag sen skulle fara hem så satte jag mig en en tuktuk vars chaufför meddelade, efter att jag sagt vart jag skulle, att han visste precis var det var. Han gav mitt ett väldigt billigt pris (med tanke på att det var kväll), så jag var nöjd över att inte behöva bråka om priser denna gång. Nå, chauffören körde typ 200 m och så gick det upp för honom hur långt det egentligen var till stället jag bor på, så han vände om och körde tillbaka. Intressant sätt att lösa det på! Sen visade det sig att han inte alls var villig att köra så långt så efter det hade jag fyra nya tuktuk chaufförer som diskuterade saken på en mycket belevad thai. Jag fick en ny chaufför och ett högre pris, som jag tackade nej till.

När jag nu en gång var tillbaka var jag startade bestämde jag mig för att inte alls fara hem ännu, utan vandra lite omkring i Old City och så slog det mig att jag har missat att fara och se på Three Kings Monument tidigare. Det behövde jag ju absolut göra något åt, så jag tog mig till den platsen där jag visste att statyerna på Chiang Mais grundare fanns.

Monumentet i sig var inte något speciellt, men nu kan jag i alla fall säga att jag även sett denna turistattraktion :)

Staden är föresten full av poliser och militärer och det har den varit redan under över en vecka. Idag insåg ja varför; på fredag är det Thailands kungs födelsedag (+ nationell farsdag) så det pågår förberedelser inför firandet av denna högtid överallt och polisen och militären är väl på plats för att garantera säkerheten kan jag tänka mig. Själv kommer jag inte att vara i Chiang Mai under fredagen i och med att vi skall på en dagsutflykt med ett gäng från PI. Kanske lika bra att hålla sig borta från tätorter under denna dag, för jag misstänker att det kommer att vara smockfullt med människor och närapå omöjligt att ta sig från en plats till en annan.

3 dagar kvar i Chiang Mai.