Turist i Yangon

(Inlägget skrevs igår ons 12.11, men pga. total nätbrist får jag detta postat först idag)

Denna dag hade jag bestämt mig för att vara turist och fara runt till ställen som man inte bör missa när man är i denna stad.

Jag inledde dagen med att vara kulturell och åkte till National Museum Yangon. Inne i själva museet var det strikt fotoförbud; så pass strikt att jag blev stannad av en av personalen och fick visa att det jag hade i fickan inte var en kamera/telefon utan endast en ask halspastiller ;)

Museet från utsidan.

Museet var väldigt stort och där fanns allt från traditionella instrument till kungliga kläder och föremål. Det första jag fick se var enorm guldfärgad tron vid namn “Lion Throne”. Tronen är över 150 år gammal och användes av kungen vid avgöranden av juridiska ärenden. Ursprungligen fanns det 9 liknande troner, men den som förevisas i nationalmuseet är den enda som överlevde andra världskriget.

Lion Throne. (Bilden lånad från google.)

Att vandra omkring i museet var väldigt intressant och lärorikt. Allt som allt spenderade jag nästa tre timmar där. På våning fyra av fem tyckte jag att det började räcka, men väl uppe på våning fem väcktes intresset till liv igen. Ena rummet på våningen handlade om Myanmars etniska minoriteter och i det andra rummet förevisades det nuvarande uppbyggandet av landet genom en s.k. Union Spirit. Denna anda har jag inte stött på tidigare i samband med mina forskningar på PI, så att detta lär finnas var nytt. Möjligtvis något för texten jag arbetar på; måste söka reda på mera info kring detta när jag är tillbaka i Chiang Mai.

Väl ute ur museet hade jag tänkt ta en taxi till den mest kända pagodan i staden; Shwedagon Pagoda. Den enda taxichauffören utanför museet krävde dock ett alldeles för högt pris för den korta bit som det var från museet till pagodan, så jag bestämde mig för att gå istället. Bra val, för på vägen fanns en park som jag passade på att ta en tur i.

People’s Park.

I min jakt på en utgång på andra sidan parken fick jag iaktta två äldre män som helt uppenbart sökte efter samma “icke-existerande-utgång" och tydligen blivit så desperata att den ena var påväg över en häck. Han blev dock tillbakaropad av sin vän och i samma veva tilltalade de mig och undrade om jag visste hur man skulle ta sig ut :) Efter att konsulterat min karta så konstaterade vi att det helt uppenbart endast fanns en enda in- och utgång så det vara bara att snällt trava tillbaka till andra sidan parken. Männen var också på väg till Shwedagon Pagoda, så vi slog följe. Det visade sig att männen var från Canada respektive Malaysia och hade studerat tillsammans i Holland för ett bra tag sedan. Nu var de på gemensam semesterresa i Myanmar och hade precis som jag endast ett fåtal dagar att spendera i Yangon.

När vi närmade oss tempelområdet där Shwedagon Pagodan ligger mötte denna syn oss. 

Livet i olika tempelområden skiljer sig inte nämnvärt från varandra. Jag har konstaterat att utseende kring olika pagodor går i samma stil och även aktiviteterna på området följer ett visst mönster.

Tempelområdet.

Tempelliv.

En ny syn var dock tvättning av en Buddha-staty. Verkar dock inte ha varit någon speciell rit som skulle följas vid utförandet av detta…

Själva padogan, som är nästan 100 m hög och byggd för över 2600 år sedan, höll tyvärr på att restaureras så det riktiga guldglimret fick jag endas föreställa mig. Denna pagoda syns över hela Yangon och har varit ett landmärke för många generationer.

Obligatorisk turistbild.

Och så en bild på mina kumpaner; John till vänster och Howie till höger.

Efter att gått ett varv runt på området hade jag bestämt mig för att åka till en sjö som har fått ett namn om sig och samtidigt satsa på att söka upp ett lunchställe. Min kumpaner tyckte det lät som en bra idé och beslöt sig för att följa med. Planen gick dock inte riktigt som det var tänkt och vi hamnade på en gata som borde ha varit vid sjön men inte var det (felet delvis min kartas, delvis taxichaufförens och delvis kommunikationsproblem). Nåja, istället för att hitta mat så fick vi se ett bostadsområde som verkade vara hem för lite mera välbärgade personer. Efter denna avvikelse tog vi en taxi mot centrum igen och jag hoppade av vid ett ställe på vägen där jag på riktigt skulle kunna få en glimt av sjön.

Ivya Lake. Helt fin, men överskattad som sevärdhet. Jag hittade i alla fall ett matställe som låg trevligt vid stranden så någon nytta med de två taxiturerna var det i alla fall :)

När jag avslutat min lunch, som tidsmässigt låg närmare middag, började klockan närma sig skymningstider och jag kände mig färdigturistad för idag, så jag tog en taxi tillbaka till centrum. Efter att suttit och vilat mina ben i trafikvimlet ett bra tag så var jag dock inte helt färdig att fara tillbaka till mitt hotell, så jag bestämde mig för att vandra runt lite och se hur staden förändrades vartefter att det mörknade. Otroligt nog var denna promenad mycket lugnare än den jag tog dagstid i måndags. Antingen är människor mindre rörelsebenägna när det blivit mörkt eller så rörde jag mig helt enkelt på mindre trafikerade vägar. Rätt skönt var det i alla fall att kunna vandra omkring utan att ha ljudet av biltutor ringandes i öronen konstant.

Sen råkade mina ögon falla på en klänning i ett stånd ägt av denna man och hans son. Även trots att klänningen inte var från Myanmar så kunde jag inte låta bli att göra lite affärer :) Färgen som pojken har på sina kinder kallas "thanaka" och är något som var och varannan människa (mest kvinnor och barn, men även en del män) smetar i ansiktet här. Burmeisk makeup som används förutom av skönhetsskäl även för att skydda huden mot solen och återfukta den (huden alltså).

Efter en hel dag i staden i en otrolig hetta var det väldigt skönt att ta en dusch och sedan lägga sig raklång på hotellrummet. Imorgon bär det tillbaka hem till Thailand igen.