Samlade tankar från Yangon

Jag är tillbaka i Chiang Mai igen efter några intressanta dagar i grannlandet. Yangon är väldigt annorlunda jämfört med Chiang Mai och av denna orsak vill jag ge er en liten inblick i skillnaderna som jag upptäckte.

Omgivning och stadens atmosfär

Som jag redan i tidigare blogginlägg konstaterat, gav hela Yangon ett förfallet intryck. Jag tror att detta delvis beror på att husen verkligen var gamla och fasaderna mycket dåligt underhålla. 

Men en annan betydande faktor var den otroliga mängden skräp som fanns överallt! Någon direkt sophantering verkar det inte finnas för allt som oftast såg jag människor slänga saker i närmaste rännsten. Konstig nog var lukten i staden inte överväldigande, så i något skede måste någon plocka upp åtminstone en del av skräpet. Gällande omgivningen så vill jag ge den som i något skede åker till Yangon ett tips; håll ögonen på marken när du promenerar omkring i staden, du vet aldrig när ett oövertänkt hål dyker upp framför dig och med tanke på att avloppet går direkt under de (ibland obefintliga gångstenarna) så löns det att inte trampa snett.

När det gäller atmosfären så var det intressant att se vilken skillnad det var på vilken tid på dagen man rörde sig på gatorna. Dagstid var det galet; massor med folk och ljud överallt. Kvällstid lugnade det ner sig en aning och när det gäller ljudnivån var det en stor skillnad på klockan 14 och klockan 19. Allra lugnast var det morgonen. På torsdag vaknade jag tidigt och var ute på promenad redan klockan 7. Vilken skillnad det var jämfört med kvällen före! Gatorna var väldigt folktomma och det låg ett lugn som jag inte tidigare upplevt över staden. 

Jag använde morgonen åt att promenera omkring nere vid floden och se på när människor anlände med båt från andra sidan floden.

Trafik

Trafiken har jag redan kommenterat, men jag tycker det är på sin plats att nämna det även i en allmän fundering kring Yangon som stad. Jag har hittills tyckt att Chiang Mais trafik är smågalen; tillåt mig att meddela att jag har ändrat uppfattning. Chiang Mais trafik är fortfarande vild i jämförelse med finländsk trafik, men trafikkulturen är i alla fall relativt artig i jämförelse men den i Yangon. Ett bra sätt att ge en uppfattning om körstilen i Yangon är att berätta att då man framför en bil så använder man sig mera av biltutan än av bromsen. Med hjälp av en biltuta kan man helt uppenbart meddela sina medtrafikanter mer eller mindre vad som helst; "Här kommer jag ifall någon missat det", "Flytta på dig, jag behöver komma fram!", "Sidu, hej det var ett tag sen!", "Men vad sysslar du med din galning?!", "Jag har inte något bättre för mig så en lite trudelutt sitter väl bra". 

Denna skylt fick mig att skratta högt. Bra försök att försöka råda bot på trafikmusiken :P

Förutom oljudet så finns det en annan sak som skiljer Yangon trafik markant från Chiang Mai trafik: i Yangon finns inte en enda scooter/motorcykel. Orsaken till detta är en lag som förbjuder användningen av dessa. Och orsaken till lagen ligger i samma bakgrund som att när Myanmar bytte från vänster- till högertrafik så skedde det utan förvarning över en natt. Vilken är denna orsak undrar ni då? Ett ord: astrologi.

Människor

Jargongen bland människorna i Yangon är mycket hårdare än vad den är i Chiang Mai. På båda ställena är alla väldigt vänliga och man möts allt som oftast av ett leende. Men sinsemellan verkar Yangon-borna ha en mycket kortare stubin än Chiang Mai-bor. Diskussionerna på vägarna och på marknaderna gick mycket heta och i vissa fall var man inte säker på om det pågick en aggressiv prutning eller om personerna verkligen skulle flyga i luven på varandra.

En annan sak som jag fick uppleva var skillnaden i att som ensam västerländsk kvinna röra sig på gatorna. I Chiang Mai är det inga konstigheter och jag upplever inte att det är speciellt stor skillnad från att röra sig ensam i Finland. I Yangon gick det däremot inte att röra sig obemärkt; jag blev både i tid och otid uppmärksammad av lokalbefolkningen (oftast män) och fick finna mig i att bli ropad efter. Situationerna var aldrig hotfulla eller speciellt obehagliga, men efter att inte behövt tänka på att mitt ljusa hår sticker ut från mängden under min resa hittills, så blev det ett litet wake-up-call när man plötsligt fick väldigt mycket uppmärksamhet. 

Klimat

Yangon är sjukt hett jämfört med Chiang Mai (som jag hittills tyckt har en rätt hög medeltemperatur). Under tisdagen meddelade min telefon att det var 33 °C men att det känns som 39°C. Jotack, det kunde jag ha berättat utan att checka väderleksrapporten på telefonen. Det tog inte många minuter från att jag gått ut ur det luftkonditionerade hotellet tills att svetten började rinna. En stor orsak till den upplevda hettan måste vara luftfuktigheten. Yangon ligger vid en stor flod (och relativt nära havet) och detta bidrar till att luftfuktigheten hålls väldigt hög dygnet runt. Det lustiga med att under fyra dagar varit utsatt för en enorm hetta var att när jag kom tillbaka till Chiang Mai igår kväll tyckte jag det var såpass kallt att jag nästan tog fram en extra schal att svepa runt mig under tuktuk-turen (det var 25°C varmt :P ).

Summa summarum. Var det värt att ta flyga över gränsen för några dagar? Absolut! Skulle jag kunna tänka mig att befinna mig en längre tid i Yangon? Nej. 

Resan var mycket intressant och jag lärde mig massor! Intressantast var att få uppleva vilken otrolig skillnad det är mellan Yangon och Chiang Mai; både när det gäller städerna i sig själva men också i mentaliteten som råder i de respektive städerna.

Resan uppmärksammade mig även på att jag helt uppenbart bosatt mig på riktigt i Chiang Mai nu. När flyget landade igår kväll tänkte jag spontant för mig själv "Det är skönt att vara hemma igen". Tog mig en stund före jag insåg att hemma är jag inte på riktigt före om en månad...