Det är knappt så jag har insett det, men denna helg var min sista i Chiang Mai. Jag har ännu fem dagar kvar i denna stad och efter det ännu en knapp vecka på annat håll i Thailand före jag reser tillbaka till Finland. Det är konstigt hur snabbt tiden har gått trots att det i vissa stunder även känts som om tiden stått stilla.
De senaste veckorna har jag flera gånger insett att jag uppenbart har anpassat mig till denna thailändska stad. Som för två drygt två veckor sedan då jag efter min resa till Yangon skulle ta mig från flygfältet tillbaka till min lägenhet: Jag missade att man måste beställa taxi inne i flygplatsbyggnaden och om skulle in på nytt så måste man genom en säkerhetskontroll. Med andra ord mycket besvärligt. Hur löser man detta då? Jo, man spanar in en tuktuk och får känna vinden vina kring öronen istället för att sitta i en luftkonditionerad bil (slår vad om att detta alternativ dessutom var både billigare och snabbare).
Eller som mer eller mindre varje morgon de senaste två veckorna: När jag kommit utanför dörren har jag på allvar flera gånger varit påväg tillbaka upp till mitt rum för att hämta en tröja. Motorcykel- eller tuktukturer på kvällskvisten tar jag inte mera utan att se till så jag åtminstone har med mig en tjockare långärmad (förra veckan var det topp, långärmad + tröja som gällde). Vad talar vi om för temperatur då? Jaa, runt en sådär 22-25 grader. Som finländare känns det ärligt talat småskumt att anse att 25 °C är kallt, men efter att ha levt i en miljö där medeltemperaturen legat vid 30 °C, så har min kropp uppenbarligen ändrat uppfattning om vad som är normalt. Skall bli intressant att komma tillbaka till kylan i Finland ;)
Vita huset har varit mitt hem de senaste 3 månaderna.
Det sägs att det tar runt 3 månader före man på riktigt fått ett första humm om levnadssättet i ett nytt land och i en ny kultur. Detta innebär att jag, precis när jag känner att jag fått lite koll på detta ställe, kommer att flyga till ett annat land och en annan kultur och så påbörjas en ny anpassningsperiod. Detta "andra landet och kulturen" är i och för sig den omgivning jag vuxit upp i och som det borde vara enkelt att leva i. Av erfarenhet vet jag dock att det är svårare att komma tillbaka till kända trakter efter en längre tid borta än vad det är att åka till något nytt. Detta är konstigt, men samtidigt rätt intressant. Kanske är det så att på nya ställen lever man i en slags "bubbla" där allt är nytt, spännande och intressant. Väl hemma rör man sig i kända sammanhang och den "förtjusningstid" som man upplevt utomlands finns inte längre där.
Nu säger jag inte att jag inte ser framemot att komma hem igen. Det gör jag, verkligen! Skall bli fint att röra sig i en kultur där man inte heltiden behöver klura ut bakomliggande saker och där tankesättet bland människorna omkring en är åtminstone till viss del likadant som mitt eget. Och såklart ser jag mycket framemot att få spendera tid med familj och vänner igen! Men samtidigt så lämnar jag även vänner här i den omgivning som varit mitt hem de senaste månaderna. Lite "mixed feelings".
Kvällsutsikt från min balkong.
Men nu har jag ännu drygt en vecka kvar i detta land. En tid som kommer att vara fullspäckad med saker att ännu få gjorda, men även några dagars planerad total avslappning.
Helt tokigt hur fort tiden har gått. Jag är också nästan halvvägs slut med min tid här i Skottland. Njut av de här sista dagarna och jag önskar dig en skön resa hem. Hoppas du inte blir för chockad av finska kylan när du kommer hem. ;) Kram härifrån, Mina.
SvaraRadera