Konsten att ta sig hem

Jag började dagen med att ge mig ut på en liten utforskningsrunda av omgivningen närmast mitt rum. Kameran var i och för sig med, men av någon orsak känns det lite onaturligt att gå och knäppa bilder på gator när man går ensam så omgivningsbilder får ni i något senare skede. Dessutom var huvudpoängen med dagens promenad att få en liten uppfattning om hur vägarna här omkring ser ut. Den tanken visade sig dessutom vara en användbar färdighet lite senare...

Att promenera i 30 °C och en luftfuktighet på 55 % är en utmaning i sig kan jag säga. Varmt och klibbigt :) När jag en gång kommit ut till stora vägen blev fick jag ta mig en funderare på vad jag skulle göra som näst. Stora vägen är... stor med en enorm mäng trafik! Och då vet jag inte ens om det är den största här... Mitt problem var att jag ville åt höger, dvs. åt det håll som alla bilar kom från, och jag var inte helt övertygad om att man bör gå mot trafiken här... Att korsa vägen och sedan gå åt rätt håll kom inte heller på frågan eftersom det är mer eller mindre omöjligt att korsa denna väg och dessutom livsfarligt. I brist på andra alternativ bestämde jag mig till sist för att ändå promenera mot trafiken, då har man ju i alla fall koll på om det kommer några större fordon emot :) 

Väl framme vid korsningen närmast mig, bestämde jag mig för att försöka hitta den närmaste större affären. Vi var dit med bil för två dagars sedan, så jag hade en viss koll på vartåt jag skulle och efter en viss tids promenad så hittade jag fram. Med andra ord, helt möjligt att promenera dit, bra att veta :) Vid det laget kändes min kropp mera flytande än fast, så jag tog mig in i luftkonditionering och passade på att handla mera vatten och lite småsaker.

Sen var det då dags att ta sig tillbaka hem. Utanför butiken hade jag påväg dit spanat in en tuktuk-kö. Mitt problem är att jag inte har adressen till stället där jag bor (det måste jag få reda på på något sätt!), men institutets adress har jag och det är ju i princip grannhuset. Efter en viss överläggning med chauffören (jag på engelska, han på thai med viss hjälp av en annan chaufför som kunde lite mera engelska) trodde han (och jag) att han visste vart vi skulle. Det är här som min nyförvärvade kunskap om omgivningen kom till stor nytta. Chauffören körde samma väg som jag kommit gående. Men när vi kom in på de mindre vägarna så visade det sig att han nu inte riktigt visste var vi skulle i alla fall. Han körde till ett finare hotell (eller något sådant) och jag fick meddela att vi nog inte var på rätt ställe. Med hjälp av teckenspråk och google map (tack och lov för internet på telefonen!) fick jag honom till sist att förstå vilken gata vi skulle till. Och jadå, efter det var det inga problem :)

Här visste vi ännu vart vi var påväg ;)

Såå, det var det första tuktuk-äventyret. Påminnelse till mig själv: håll koll på hur kartan ser ut där du rör dig i alla fall nu i början så att jag själv har någon uppfattning var jag befinner mig och vartåt lägenheten ligger. Dessutom behöver jag hitta på något knep för att förstå mig på gatuadresserna, för jag misstänker att det systemet inte riktigt är som hemma...